faghagvågen

Igår diskuterade jag faghagflugan med ett gäng på IRC.

”Jag tror nästan jag får säga till folk att det är alldeles för många som spelar Gaykaraktärer”, sa en tjej (bör påpekas att jag rollspelar online och att min karaktär är just bög). ”Det är mode nu.”

Okej, jag kan hålla med om att det är väldigt många som hoppat på den här grejen med att det är SÅ SÖTT NÄR POJKAR PUSSAS, ungefär som den här Japangrejen som hållt i sig ett bra tag nu (KAWAII NEKO-CHAN~~ ^WW^!!!!2!½1). Det kan vara rätt irriterande ibland, när det finns människor som SERIÖST tänder på killar som har sex/hånglar med/kysser varandra, och då kan det kännas lite tamt att folk påstår att de också gillar sådana saker när de inte gör det egentligen (jag har stött på ett flertal sådana).

Men man kan ju inte förbjuda det. Att dra en gräns vore att dra en gräns för alla, seriösa som oseriösa. Och hur kul är det?

Okej, and now over to something completely different:

Finns det killar som är Faghags? Innan ni skrattar er tårögda, läs vad jag har att säga.

Jag menar, om det finns Flator (100%) som tänder på bögar/killar som petar på varandra överhuvudtaget, borde det inte finnas Heterosexuella Killar som gör det också? Alltså, som inte tänder på Killarna i sig, som inte skulle kunna tänka sig i sexuella situationer med en annan kille, men som ändå blir upphetsad när två Andra killar gör det med varandra?

Och borde det inte finnas Bögar som tänder på Lebbsex?

Det finns antagligen sådana människor, jag har iallafall aldrig hört talas om sådana. Om det finns någon där ute som råkar snubbla över min blogg, skriv en rad!

Sen är det märkligt hur folk kan bli upprörda över att man inte kommer ut med sin sexuella läggning så fort man träffar någon. Jag brukar inte komma ut alls. Varför skulle jag? Jag är bisexuell och det borde inte vara en så stor grej i dagens samhälle, särskilt inte om vi nu är ”som alla andra”, kan vi inte få göra som ”alla andra” då, och skita i att komma ut stup i kvarten? Det är ju inte som att jag ljuger om mina expartners, eller Undanhåller att jag dras åt båda könen, men ändå, när jag pratar om någon av mina expartners som råkat vara samkönat, så rycker folk till.

”Är du Bisexuell/Homosexuell?”

..ja?

”Varför har du inte sagt det innan?”

Varför har du inte sagt att du var Heterosexuell? Tror du inte jag vill veta det, jag måste veta det liksom, så jag kan sitta en halvmeter ifrån dig. Du kanske tafsar. Smittar du?

Ibland undrar jag om ”alla andra” är dumma i huvudet.

”Vet dina föräldrar om det?”

Det tror jag.

”Vadå tror, har du berättat det?”

Nej. Alltså, det är ingen big deal, jag är ju som ”alla andra”, eller hur? Gick du och berättade för din mamma att du var Heterosexuell? Nej, jag tror inte det.

Jag tycker samhället ska börja anta att folk är Homosexuella lika ofta som de är Heterosexuella, eller själv komma ut som Heterosexuell.

Jag ska bli förvånad när folk pratar om sina olikkönade partners, och fråga Varför de inte berättade det för mig. Sen ska jag gå fram till heterosexuella par på gatan och fråga om de inte skäms, ”Kan ni inte göra det privat, skäms ni inte?”, och undvika dem för att de ”kanske” stöter på mig.

Och jag är ändå Bisexuell. Usch. Kanske skulle jag bli Asexuell istället?
Förresten, är Hermafroditer automatiskt Bisexuella? Om de både är man och kvinna, borde inte de vara Bisexuella då? För oavsett vem de tänder på, reagerar ju båda könen (eller?), vilket betyder att både mannen och kvinnan i individen reagerar.

Jag har ingen aning. Jag är nog lite trött. Bör sova. Godnatt.

jag stjäl framtida barnlösa föräldrars framtida föräldrarlösa barn

Det där var en spännande rubrik, eller vad säger ni? Lagom lång och komplicerad. Men den sammanfattar rätt bra vad jag vill ha sagt.

Jag tycker inte om barn egentligen, de är smutsiga och högljudda och det finns tusen små saker som jag stör mig på. Deras avsaknad av sarkasm och knäskålar (upp till fyra års ålder, har jag för mig, vilka missfoster!), är två.

Men. Trots detta tänker jag en dag skaffa (ett) (eget/)egna. Jag vill dock adoptera.

”Varför det!?” utbrister min mor förskräckt, och jag svarar:

För att jag vill.

(Tystnad.)

”Det är inte ett val, man adopterar för att man inte kan få barn på något annat sätt.”

Va.

”Ja, du vet, de som inte vet hur man gör: homosexuella, handikappade, och enuckar(/sterila).”

Jag är iofs bisexuell, kan det ha gjort mig steril?

”Jo, kanske, alla som inte ligger med det motsatta könet (och enbart med det motsatta könet) lär brinna i all evighet. Det står i Prop 8.”

Nej, så gick väl inte samtalet till riktigt, men min mor verkade iallafall besviken för att mitt första barn och hennes första barnbarn inte kommer bli ett biologiskt sådant, ”det blir ju mer på riktigt då” (för adopterade barn är ju bara på låtsas).

Jag förstår inte det riktigt, kan man inte få adoptera utav andra skäl, eller måste man vara inkapabel till att skaffa efterlevande på det ”normala sättet” för att vara titelerad adoptivförälder?

Någon påstod att jag stal de barnlösa, heterosexuellt sterila/homosexuella föräldrarnas barn. Ungefär som att föräldrarlösa barn var en bristfällig vara (pax för den utan cancer!). Hur kan man stjäla ett barn? Genom att säga att man skulle vilja adoptera? Avsäger jag mig automatiskt min titel som fungerande halvt heterosexuell då?

Kanske jag ska bli homosexuell fullt ut, så folk slutar fråga mig Varför jag vill adoptera.

Skulle det göra mig till en passande adoptivförälder?

feminismens förbannelse

Jag tror jag ska skriva ett brev till Svenska Akademien (det är väl de som styr vårt ordförråd nuförtiden?) och be dem ändra ordet Feminist till något mer könsneutralt. Inte för att det är diskriminerande mot män (det är det väl också till en viss del, men det tog jag upp i mitt första inlägg), utan för att det är så fruktansvärt missledande. Det är det. Människor som inte har någon större insikt i vad en Feminist är, associerar direkt Feminist till ordet Feminin (kan det bero på att Feminist är baserat på ordet Feminint?), och det i sin tur är ett sätt att påstå att någon ser Kvinnlig ut (min Thesaurus säger att Feminine betyder ”Having qualities more appropriate to women than to men”, och alla vet att Thesaurusen är den Dinosaurie med störst ordförråd), eller att en person beter sig som en kvinna. Vilket, såklart, leder tankarna till en kvinna. En förtryckt kvinna, eftersom feminister är så arga (”Vi måste höja våra röster för att höras!”) hela tiden måste de ju vara förtryckta. Kort och gott: en feminist är en människa som kämpar för Kvinnliga Rättigheter. Såklart.

Sen har det uppkommit en hel massa fördomar kring hur man är när man är just Feminist. Man rakar inte benen, man snaggar sitt hår, man slutar tvätta sig, man bränner BHar och man skriker mycket (alltså, då om man är kvinna. 90% av alla feminister är förövrigt kvinnor, och 90% av dessa kvinnor är butchflator. Resterande 10% är misslyckade heterosexuella militanta veganer). Om man helt otänkbart skulle råka vara Man och Feminist, då är Mannen bög. Det finns inget bögigare än att kämpa för kvinnornas rätt i samhället.

Är det därför folk ryggar tillbaks när jag påpekar att jag faktiskt är Feminist? Jag har fått lära mig att en Feminist är någon som kämpar och tror på lika rättigheter. För alla, inte bara för kvinnor, utan för förtryckta män också. Och invandrare, och homosexuella, och alla de där andra små subgrupperna som cirkulerar i samhället (de är ju inte så viktiga).

Jag vet, jag vet. FI har bestämt sig för att börja med kvinnorna eftersom de är den grupp i samhället som är mest förtryckt. Okej. Jag vet att svarta Män fick rösträtt före vita Kvinnor fick det. Jag vet att kvinnan är den lägst stående rasen och att de är ynkliga, patetiska halvapor som inte kan andas utan ett fackeltåg med kampsång i ryggen.

Men jag har ändå fått lära mig att vi kämpade för allas rättigheter, stora grupper av kryp som små grupper av kryp. Är det inte dags att alla lär sig detta, så att man slipper fördommarna som medkommer en tro på ett bättre samhälle?

Jag är varken militant veganflata eller bög. Jag är Feminist.

könlös prostitution

En tanke slog mig igårkväll, hur kommer det sig att ordet Prostituerad, eller ordet Hora har hamnat under kategorin Kvinnoyrken? Det finns ju män som är prostituerade, varför ska de bli kallade för just ”manliga prostituerade”, eller ”manliga horor”, när vi inte sätter ”kvinnlig” framför ordet när det är just en kvinna?
Det finns ändlösa rader med ord i svenska språket som associeras antingen med kvinnor eller med män, det är inte bara yrken eller intressen, det drabbar oss även i form av ett slags språkligt förtryck. Är det rätt att lära ut ett språk som lär barn att en Hora alltid är kvinna, och om en man utav någon märklig anledning skulle få för sig att sälja sig för pengar, ja då heter det plötsligt ”manlig prostitution”, varför inte bara kalla Honom för en hora?
Jag läste en artikel för några månader sedan, när Obama – Clinton-fejden var som hetast, som tog upp just det här språkliga förtrycket. Personen som skrev artikeln, eller det var antagligen en krönika, klagade över hur Obama blev kallad vid sitt efternamn i pressen, och hur Hillary blev kallad vid sitt förnamn. Det händer hela tiden, skrev personen, överallt i artiklar skrivs efternamnet (alt. förnamn + efternamn) på den Pojke/Man som texten handlar om, medans Flickor samt Kvinnor alltid referas till sina förnamn, som för att framställa dem som mer personliga, mjukare. Och män, Män, de ska målas upp som auktoritetsfigurer, stora och bastanta står de mellan kolumnerna med sina efternamn. Någon mer än jag som ser problem i det här?

Dessutom säger folk fortfarande Ordningman, Brandman och Hon till klockan. Man namnger båtar efter kvinnor, och påstår att vår jord är en Hon. Gud är Fader vår i himmelen, och om vi inte vet om personen vi pratar om är man eller kvinna, säger vi oftast ”Han” (kanske vanligare i Franska språket?). Jag påstår inte att det är ett Kvinnoförtryckande språk, nej, det är ett språk som förtrycker människor överhuvudtaget. Som grupperar in människor i olika fack, konstant, utan att ens tänka på det. Kanske är det dags att någon tänker på vad de säger. Försök inte ens skylla på att det ”alltid har varit såhär”, så sa de när svarta bad om rösträtt, när Kvinnorna bad om rösträtt. ”Varför ska ni ha det, det har ju alltid varit såhär.”
Försök hitta vettiga, könsneutrala synonymer för ord. Jag tror vår framtid kommer vara lite roligare då.

betraktelser från en regnbåge

Hur man börjar sådana hära saker har jag ingen aning om, men jag kan börja med att välkomna dig till min blogg. Här kommer jag skriva ner lustiga betraktelser, storslagna tankar, och småbittra notiser om dagens samhälle. Främst kommer jag klaga över hur det svenska språket styrs utav en manshand, frätande fördomar som tydligen aldrig går att undkomma, samt dubbelmoral och stereotyper. Den här bloggen kanske blir som alla andra queerfeministiska, bittra hatbloggar som cirkulerar i bloggosfären, eller så kanske den blir någonting alldeles extra. Se själv, och döm själv, och om du tycker om det – tell me, as well as your friends.

- qui